Lördag 25 maj 2024 vecka 21
Forum
Kategori: Familj och hälsa

Doftöverkänslig HELA ÅRET

Doftöverkänslig HELA ÅRET

Vill du lukta gott?

Deodorant, schampo, rakvatten, tvål, hårspray, hudlotion, tvättmedel, mjukmedel m.m. och är dofter som av många förknippas med att vara ren och fräsch. Produkter som alla innehåller bl a parfym.

Men dofter är inte en njutning för alla. Det som är en behaglig doft för de flesta kan vara stark och irriterande för den som har en överkänslighet mot dofter. Många blir mycket sjuka av pa...

Visa/dölj hela huvudinlägget

Antal svar på detta inlägg: 248
Sidor: «1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 Nästa »

Felicia:

Ärligt talat tycker jag att ni är ett gäng slappa gnällspikar.
Herre Gud, Felicia! 17 år är lång tid utan att försöka göra någonting åt sitt problem.. eller väcka en förståelse.

Varför jag kan tyckas vara så kaxig är att jag drabbades av panikångest för många år sedan, och jag möttes av precis samma problem som du beskriver. Läkarna visste inte vad panikångest var på den tiden, och kallade det för ”torgskräck” och ”extrem blyghet” och allt annat som dom kunde hittad som diagnos. - Det finns inget att göra, sa dom.
Till en början trodde jag att jag var ensam i hela universum om mitt problem, men efter något halvår fann jag andra likasinnade, precis som ni gjort här på forumet, och vi började diskutera vara problem. Efter hand började tankarna gå mot att inte bara sitta still och tycka synd om oss själva. VI ska inte ge oss! Läkarna har FEL! Vi startade en stödgrupp!

En månad senare var den första annonsen, i lokaltidningen, ett faktum. Plötsligt hade vi ökat från 8 till 27 som hade samma problem. Sedan gav det ena det andra och plötsligt hade vi den första Internetsidan om våra problem ute i rymden: http://www.angestsyndrom.com

Idag är panikångest inte längre en dold sjukdom utan en diagnos, och ett begrepp, tack vare att vi inte satt på våra rumpor och tyckte synd om oss… och trodde att vi inget kunde göra.

Jag är idag helt botad tack vare KBT (Kognitiv Beteende Terapi) som kom till därför att läkarna, till slut, tog oss på allvar… och dag finns det över 20 föreningar över hela Sverige som har kommit till efter oss.

Så lyft på er nu och ut och kämpa!
Det ÄR NI SOM SKA KÄMPA… inte dom ni möter!!!
Zacko:

och vad tror du jag gör? sitter hemma och tycker synd om mig själv? När du vet så litet om mig som du vet och det lilla som kommit fram om mig här i forumet skall man inte ta så stora ord i sin mun.

Du kan tro att jag kämpar och hade jag inte kämpat på hade jag inte suttit här vid denna dator och skrivit dessa rader. Jag hade rent ut sagt varit död.

Det är inte panikångestsyndrom vi lider av och KBT hjälper oss inte alls.

Om du inte förstått att det finns stödgrupper för oss, i så fall har du läst länkarna ovan dåligt.

Problemet är långt värre och större än du tycks inse.

Anledningen till att jag råkade halka in här var att jag letade efter nya rön om doftöverkänslighet på nätet eftersom jag ungeför i samma vecka råkat få en anafylaktisk reaktion på parfym på vårdcentralen dit jag går. Då hade tydligen Ingvor skrivit detta diskussionsinlägg här på forumet med anledning av artikeln hon läst om mig.

Felicia:

Först vill jag kommentera din smiley. Det var inte jag ensam som drog igång informationen om vår sjukdom... det var VI DRABBADE TILLSAMMANS!!!

Har du hållit på i 17 år, och inte ens jag visste om detta problem, tycker jag DU har gjort för lite. Du har t.om ett förbund bakom dig... hur svårt kan det vara? Dags att gå ihop med andra drabbade, kanske?

"Ensam är stark" är bara en klyscha!!!

Sedan undrar jag om du över huvud taget har fattat vad jag skrivit????
Annons
Hej!
Halkade in här. Jag har också varit sjuk i astma och sensorisk hyperreaktivitet i cirka 15 år. Reagerar kraftigt på tobaksrök, klarar alltså inte rök i ventilation eller i kläder och andedräkt hos rökare som varit ute och bolmat. Har kämpat som sjutton för att har rätt till mitt arbete, men det är inte lätt. Jag känner igen symptomen, ni beskriver. Akut andnöd, som kanske går över, men som sedan övergår i andningsproblem, trötthet illa måenmde och en kraftlöshet som kan sitta i i dagar, veckor och månader om det vill sig illa. Så skönt att läsa att det finns flera. Det verkar inte finnas så många med min sjukdom, utan det känns som om om de flesta betraktar mig med misstro, när jag beskriver mina försök att undkomma dofter(speciellt tobaksrök. Nu undrar jag, hur klarar Ni av att arbeta? Det finns ju nästan inga miljöer man kan vistas i någon längre tid. Jag mår allra bäst utomhus och har halvt sjukbidrag och jobbar andra halvan mestadels hemifrån med hjälp av dator. Man får vara glad för det lilla och göra så gott det går.
Zacko:

Har du förstått vad jag har skrivit? Jag anar en del semantiska svårigheter här.

Någonstans ifrån:

På mitt jobb finns det rökrum, f ö har jag också halv tidsbegränsad sjukersättning och kämpar fär rätten till att få arbeta. Däremot är det betydligt värre hemma där grannarnas tobaksvanor går in i min lägenhet och ibland kan man inte sitta på balkongen p g a grannen under röker men just detta med balkongrökning är jag inte drabbad av i uttalad utsträckning. Då kan grillning vara ett betydligt större problem om grannarna grillar på balkongen, gården eller om man grillar på badstranden och då hjälper det inte heller att vara utomhus.

Felicia nu kom ju faktiskt bevisning på Zackos påstående om att ni inte gör tillräkligt mycket för att uppmärksamma problemet.

Läs "Nånstans ifrån"s inlägg.
Rob:

OK, har du några konstruktiva förslag då?

Av inslagen ovan framgår även att vi blir väldigt sjuka och då menar jag SJUK och det tar flera månader att repa sig från detta och det innebär att man har mycket liten ork till annat än att göra det allra nödvändigaste samt att försöka försörja sig. Som ovan beskrivits får man ingen sjukskrivning eller tidbegränsad sjukersättning p g a denna miljöpåverkan.
Felicia, jag instämmer här i Rob och andras förslag, att fortsätt att gå samman i föreningar eller vad som. både på lokalt och riksnivå, då blir ni flera som kan hjälpas åt att föra er talan. och kanske också hjälpas åt när det blir som svårast.
Men rata inte förslagen som ges av oss andra som ej är drabbade.
utan de skall ni diskutera med era medlemmar också, så kanske ni hittar bra utvägar.
Och leta reda på andra organisationer som också driver sin talan
för att få upprättelser mot myndigheter och sjukvård.
en del av dem har ju faktiskt lyckats att föra fram sitt budskap.
Ta lärdom av hur de har gjort.

Vi kan ju inte ha missat att förstå att ni har det svårt om man har följt denna tråden, så nu är inte flera inlägg med lidanden någon
konstuktiv lösning.
Felicia:

Du är en fruktansvärt tröttsam människa!!
Men spring du in på MAS och skrik "Fan, vad här luktar parfym, fattar ni inte att JAG blir sjuk"... det tror jag hjälper DIG!!!! Fortsätt så i ytterligare 17 år! Det DU kan hoppas på är att andra drabbade tar tag i ert problem, och drar upp det i ljuset. DU lär aldrig göra det med det egot och dom skygglapparna du besitter.

Ser man inte skogen för alla träden, då är det något som inte stämmer!!

Felicia japp läs Zackos inlägg vad de gjorde.

Sen att man blir väldigt sjuk och dålig, ja det blir man om man har panikångest med, så det funkar inte som ursäkt.

Och är det så illa så du itne kan gå ut ja göra som jag skrev i ett tidigare inlägg skaffa skyddsmask 90. då får du både uppmärksamhet och kan gå ut och informera folk om varför du bär den.

http://hem.passagen.se/importerad_gasmask/skyddsmask90.jpg <--bild på masken.

De har även slang frampå så man kan dricka ur fältflaska 90 utan att ta av sig masken.

Sida:


Skriv ett svar

Du måste vara inloggad för att skriva ett svar.

 Logga in eller klicka här för att bli medlem